EN SORGLIG JUL............





Den här julen har jag lärt mig att den inte bara är tindrande barnaögon, vackert inslagna julklappar, gröna granar, gnistrande snö, dignande julbord och lena julsånger.........
Den här julen var full med sorg, vanmakt och inre ilska..................
Sorg för att mamma glider längre och längre bort från oss, vanmakt för att inte kunna göra något och ilska för att andra runt omkring mig fortsätter att fira glättig jul som om ingenting har hänt...........

Julaftonen började med grötfrukost hos mig...........
Den skulle egentligen ha firats i en lugnare takt hemma hos mamma med knytkalas och en sista gemensam jul tillsammans med henne............

På torsdagen var hon dock så pass dålig att planerna måste smidas om..........
Vi kör knytet hemma i Tinelinhuset.....
Palliativa Teamet var ju hos mamma i torsdags och misstänker att hon fått en tarminfektion eftersom hon har såna diareér......
Hon får vätska via dropp och antibiotika men blir bara sämre.........

Jag och mina bröder gick över till henne efter frukosten hos mig och jag trodde nästan att hon var död när jag kom in.......
Grå i hyn, tungandats och väldigt svår att väcka............
Hon var förvirrad och kände inte igen oss när vi kom in..........

Hemtjänsten kom för att byta på henne och vi väntade i köket...........
Mina bröder stannade en liten stund och åkte sedan för att fira jul..........
Själv kunde jag inte gå.............
Jag kunde inte lämna henne ensam........
Skulle aldrig förlåta mig själv om hon fick dö i ensamhet............

Distriktssköterskan ringde och jag bad henne komma dit.........
Trots vädret.............
Hon skulle ringa in vak sa hon när hon kom...........
Hon förstod ju att jag inte kunde sitta här hela natten själv...........

Jag smekte mamma medans jag väntade på vaket............
Höll hennes hand och  småpratade med henne.............
Jag vet inte hur mycket hon förstod av vad jag sa........
Hon var i sin egen värld................
Sonen kom över och vi satt i tystnaden och kände ändå en slags inre frid över att sitta i dödens väntrum........

Jag ringde hem flera gånger för att tala om för Mannen och Dottern att jag blir sen.........
Jag bad till och med Dottern att ringa efter sin sambo för att han skulle hämta henne så att hon fick fira jul i alla fall men hon vägrade...........
När jag ringde för att tala om att vaket inte skulle komma förrän vid nio lovade hon att ha middag färdig tills dess......
Mat.......
Jag hade inte tänkt på att jag inte ätit något sedan grötfrukosten...........
Jag hade dunkande huvudvärk och värkande axlar när jag till sist försökte få tag i nån av mina bröder för att höra om de kunde åka ut och sitta hos mamma tills vaket skulle komma.............
Halv åtta kom en av mina bröder...........
Själv hade jag suttit där sedan ett........

Vi åt en avslagen middag och öppnade julklapparna vid tiotiden............
Kände att jag måste fokusera på att inte lägga för mycket sordi på stämningen som rådde........
Men efter julklapssutdelningen bröt vi upp ganska snabbt.......
Ingen var i vidare bra form för att fortsätta......

Jag sov hårt och tungt hela natten och var livrädd för att bli väckt av vaket........
Hade lämnat meddelande om att hon skulle ringa om det blev något........

Vid luchtid idag åkte jag och handlade barnmatsburkar eftersom hon inte ätit något.........
Sugrör för att underlätta när hon dricker, och kall coca cola.........
När jag kom in till henne sa vaket att hon var jättetrött och hade sovit mest........
Jag smekte mammas kind och hon sa att jag skulle lägga av..........
Hon kände inte igen mig och pratade  konstigt.......
Mumlade och pekade som om hon såg tydliga saker framför sig...........
Jag matade henne med en sked.......
Tugga efter tugga av barnmatsburken...........
Torkade munnen och gav henne att dricka med jämna mellanrum............

Inte under hela tiden jag var där gjorde hon en tillstymmelse att känna igen mig........
Samtidigt som det gjorde ont kändes det skönt.............
Det är bättre att hon är "väck" i huvudet  och inte känner rädsla, andnöd eller smärta.......
Det känns redan som om jag har  förlorat min mamma..........
Det är bara ett tomt skal som ligger i sängen med blicken redan på väg till andra sidan..........
Jag tror inte ens att det är dagar kvar.............
Jag tror att det är timmar..............

Så nån jul att tala om blev det inte i Tinelinhuset det här året.......
Jag sörjer det inte heller..........
Jag fick ju i alla fall tillbringa en sista jul med mamma......



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0