NÄRA MEN SÅ LÅNGT BORT....




Samma oroliga sömn, samma konstiga drömmar, samma frågor till personalen, samma olustiga känsla i magen, samma väder, samma årstid, samma blodförgiftning, samma IVA, SAMMA ALLT!!!

Ringde nyss för att höra vad som sagts i ronden och presenterade mig som vanligt bara vid förnamn...
Ändå VISSTE de att jag gått igenom liknande händelser hos dem sommaren 2006
Mamma kunde ju ha nämnt något sist hon låg på uppvaket  men jag tror nu som då att Mela gjorde såna intryck på IVA att hon sitter som man säger i väggarna....

Läget är som förr med mamma..
Hon är kvar i respen och kommer att vara det ett tag till...
Det bestäms dag för dag....
Hon är så smärtpåverkad efter den jobbiga operationen att hon inte skulle kunna klara en bra andning på egen hand....

Jag VET att hon fasade över att ha en slang ner till luftvägarna men sover hon så behöver hon ju inte bekymra sig över det. Men hon tittar upp, nickar när de pratar med henne och grimaserar trots ganska stora doser både morfin och narkosmedel......
Antingen är hon så omtöcknad eller så är hon så likgiltig att hon inte bryr sig....
Jag hoppas verkligen på det första.....

Infektionssvaren har stigit....
Det gör de ju ändå efter en stor operation men hon har en rejäl blodförgiftning sedan tarmbakterierna tagit sig ut i buken.....

Det är tur att jag har en vecka semester kvar...
Det hade varit oerhört tufft att börja jobba i morgon när läget är som det är.....

Sköterskan sa att jag får ringa hur ofta jag vill och det vet jag väl....
Vem skulle kunna stoppa mig från det?
Hon sa dessutom att jag gärna får komma och hälsa på.....
Men där går gränsen tror jag....
Dit åker jag nog bara om jag verkligen MÅSTE........
Men jag ska fråga mammas särbo om han vill komma ner ett par dagar från hälsingeskogarna för att kunna hälsa på henne.
Han har i sin oro klyvt ved för lång tid framöver..........

 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0