Tinelin

Jag gillar hundar men inte katter...
Kanske för katternas uträknade sätt...
Jag vill känna mig behövd : )
Läs & Skratta:

Hundens dagbok

07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!

08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!

09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!

12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!

14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!

15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!

16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!

17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!

18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!

20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen. Det är det bästa som finns!

22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!



Kattens Dagbok

783:e dagen i fångenskap. Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse  jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt. Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske prova högst upp i trappan.
I ett försök att få mina förtryckare ut balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en i deras säng också.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Jag la den huvudlösa kroppen vid dörren, som ett tecken på vad jag är kapabel till, för att min kidnappare ska leva i ständig skräck. Bemötandet jag fick var massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken av deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något det refererade till som "allergi".
Jag måste komme underfund med vad detta är, för att kunna använda det till min fördel. De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem pågrund av risken att någon av dem tjallar.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln, däremot, ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placeringi metallrummet är han för tillfället i säkerhet. Men jag kan vänta. Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias..