FREDAG.......
I väntan på att klockan ska bli gåtilljobbettid tittar jag in en snabbis till er.....
Det var välförtjänt avkopplingsledigt igår....
Jag sjöng ju på Fröken Pianos svärmors begravning och det var om man nu pratar om det premiär för mig att sjunga på en begravning...
Lite pirrigt i magen då man inte vill tabba sig i en sån situation....
Så jag som ALDRIG sjunger upp innan en spelning då jag tydligen begåvats med den förmågan att inte behöva det gjorde ordentliga sångövningar i bilen på väg till kapellet i Grannstaden.....( höll igen lite vid trafikljusen så inte de andra bilisterna skulle tro jag var galen)
Jag kom dit i v-ä-l-d-i-g-t god tid då jag hittade rätt på en gång för en gång skull : )
När Fröken Piano och hennes sambo kom så repade vi en snabbis på låtarna innan jag bänkade mig på sångläktaren tillsammans med kantorn......
Hon berättade att hon varit ämneslärare i många år innan hon för dryga tio år sen sadlade om till kyrkomusiker...
Hon tyckte att det var oerhört avkopplande och det kan jag förstå.....
Att spela två solon och två psalmer för att sedan halvsitta med slutna ögon under tiden prästen gör jobbet måste väl närmast tituleras sova på jobbet???
Hon berömde oss och ursäktade sig själv för att ha spelat såå många fel under ingångsmusiken...
Hmmm, jag tycker att *ursäkta mig* de flesta kyrkomusiker har problem med de låtar anhöriga önskar höra...
Jag menar att om man "sover"lite mindre på jobbet kan man väl lägga lite mera tid till att öva??
De flesta låtarna kommer ju tillbaka gång efter gång och man bör ju rimligtvis lära sig de nångång eller?
Men begravningen blev värdig och fin i slutänden och det är ju ändå det man minns efteråt.....
